Jag har levt ut varje dröm tills ingen finns kvar.


Tell me your secrets, where are you learning from?

Har ju sommar lov med. Herregud, känns inte så. Hade glömt det.

Nu blir jag säkert kär i dej, pinsamt jävla kär i dej.

Lägger ner gitarren och försöker skriva. För så mycket har hänt, så mycket har förändrats och så mycket har blivit bättre. Mitt halvdanna liv har nästan blivit fullt. Det är iallafall vad jag intalar mig. Även om vissa nätter är så himla jobbiga och svåra att ta sig igenom så blir det alltid bättre på morgonen. "Fortsätt, när mörkret kommer och allt gör ont".




Men ingen är riktigt ärlig, ärlig är man i gryningen.

Kaos i mitt hjärnsystem och jag kan inte sätta ord på vad som känns längre. Det är bara tårar och hjärtklappning innan jag ska sova. Som att kroppen vant sig vid att ständigt vara flackande och på flykt. Och någon gång, inom en snar framtid ska jag fråga frågorna som bara ligger och gnager i mig nu. Få ro i mig. Ärliga svar som antagligen kommer svida mer än något annat. Men då får jag ett svar och slipper undra. Få svar på min hypotes. Vad blir slutsatsen? Jag vet inte. Jag hoppas att jag klarar mig levande ur allt.

Blås din vind ur din tro på att tron i sig själv räcker till.


Jag som blev kvar.

allt jag trott och bävrat för blev verklighet idag. lämnades av den som betyder mest. tårar och några jobbiga månader väntar.

Il va bientôt partir.

känner mest för att gråta just nu.

Jag minns allt som vackert och färggrant, jag minns hur vi brukade le, men löven föll ner, elementen slogs på. Himlen blev färglös, oföränderligt grå.

saknar att se såhär glad ut och att ha långt, rödbrunt hår.

If I don't live today, then i might be here tomorrow.

försöker skriva något fint
men orden flöder inte som dom ska
dom fastnar långt där bak i halsen
och kommer aldrig upp
dom skrivs aldrig ner.

Dunk. Pang. Bom.

Det är så svårt att andas. Halsen full med månader av slit, jag varken vågar eller kan öppna mig.
----
"Förlåt..." "Säg aldrig mer förlåt för det igen. Aldrig mer"
----
Låter musik sippra in i mina vener och hoppas på att jag ska läka. Dunk, dunk, dunk.
---
Timo är fin när han sjunger shitless och det låter som poesi.
----
Snart ska jag tänker jag, snart ska jag ta tag i mitt liv och kanske gå ner några kilon till sommaren och våga visa mig i bikini och göra bra ifrån mig på träningen, jobbet och i skolan, men ändå leva i min drömvärld med fikor på fina caféer och dagar i solen med musik. Men tiden är för knapp och jag är tidsoptimst och tror att jag hinner med mer än det ryms på 24 timmar. Jag vill vara där för alla och vara med på allt. Men jag räcker helt enkelt inte till och snart kommer jag gå ner mig fullständigt.
----

Att våga hoppas på något fint är att skjuta sig i huvudet.

önskar mitt liv var mer såhär. te,fina kläder,fina hus,fint jag. finare i allmänhet.

del två

Jag vaknar nästa morgon av att du pussar mig på kinden.
Hela natten grät jag, och du höll om mig.
Det är inte jag som är trasig egentligen.
Du pratar ju om att försvinna.
Vi går till parken, med de stora, gröna träden där vi alltid sitter.
Vi lyssnar på Lasse Lindh och kysser varandra. Då känns allt så lätt.
del två. (del ett finns här)
Jag vaknar nästa morgon av att du pussar mig på kinden.
Hela natten grät jag, och du höll om mig.
Det är inte jag som är trasig egentligen.
Du pratar ju om att försvinna.
Vi går till parken, med de stora, gröna träden där vi alltid sitter.
Vi lyssnar på Lasse Lindh och kysser varandra. Då känns allt så lätt.
Jag vill rädda dig från att falla, du snubblar hela tiden och det hugger till i mig när du svajar till.
Varenda vindpust får din magra kropp att tappa balansen.
Jag är rädd att du ska göra misstag som får mig att se svart och vitt.
När regnet föll den kvällen såg jag inte om du grät. Det såg ut så.
Dina ögon blev röda och du snörvlade. Kanske var det bara regnet.
Jag gör vad som helst för att få ditt liv att verka bättre.

Man måste dö några gånger innan man kan leva ↓

2011 lista känns som ett måste. det här ska jag lyckas med under 2011:
+ göra mer för mina vänner. göra små fina saker.
+ siesta & tivolirock. och massa konserter.
+ köpa en iphone
+ köpa nytt objektiv till kameran
+ fota mer analogt
+ framkalla bilder
+ inte vara singel
+ ha en fin sommar med fester och fina människor runt mig
+ se håkan minst en gång
+ se kent minst en gång
+ inte bråka så mycket med min familj
+ vara världens bästa flickvän
+ plugga mer, satsa mer och höja mina betyg
+ lära mig spela ukulele
+ bli bättre på gitarr, öva mer
+ skaffa världens bästa skivsamling
+ inte äta så mycket godis och andra onyttiga saker
+ träna mer
+ få nya vänner/ta upp gamla kontakter
+ inte hoppas på onödiga, omöjliga saker, bara hänga med i vad som händer
+ sova i tält i sommar
+ åka utomlands
+ åka till göteborg i vår/sommar
+ jobba mer
+ spara pengar till sommaren
+ köpa låga converse innan siesta
+ göra om bloggen
+ bli bättre på att fota
+ vara bättre i största allmänhet
antagligen massor av annat som jag inte kommer på nu, men iallafall, det här ska jag lyckas med.

APRIL-AUGUSTI

april:
såg timo i hbg och det var nog det enda som var bra med april. aprilhimlen kom sent men snön smälte iallafall. håkans citat till bara dårar rusar in gnagde i mig och det citatet fick mig att hoppas.

"tänk på det, att försök att hålla kvar vid drömmen, för att det precis en sån dröm, även om den inte är realistisk, o även om den inte går att uppfylla, som får en att hålla hakan lite högre i tillvaron. Och om den här låten mina vänner handlar om nånting, o det är jag inte säker på att den gör, men om den gör det, så är det väl just kanske det. Den heter Bara Dårar rusar in"

- Håkan Hellström.


maj:


var på siesta, och där började min och ellikas nästintill magiska vänskap och sommar. oskiljbara och bäst. tror en del av mig kom tillbaka då och jag tog ner några stenar från muren. halva muren kvar.


juni:


var i grekland i två veckor. sol och bad och jag var lycklig igen. sommarlovets början var jättefin och nu började allt bli bra igen.


juli:




sommarlovet fortsatte och jag begav mig upp till stugan. träffade matilda för första gången med det kändes som vi känt varann hela livet. var på picknik med ida och det var så himla mysigt. såg billie the vision i parken i stan. mysigt.


augusti:

malmöfestivalen avslutade mitt sommarlov skapligt bra. emil jensen och lars winnerbäck. träffade min man för första gången på riktigt, utan att veta vad det skulle leda till.

 

augusti:

var på kalas och träffade min man igen och då hade jag bestämt mig. började hoppas igen. började hoppas på att bli kär. muren är nästan nere. en liten bit kvar. kämpar med de sista stenarna.



Är det där du med handen på min axel, snälla säg någonting nu. Fyll min mun med din. Fyll min tid med någonting, fyll min mun med din alldeles för kalla tunga.


Novell, del 1.

Du tittar ut och mumlar något ohörbart.
"Va?"
"Universum är fullt av själar och om en skulle försvinna, skulle det märkas?"
"Det beror ju på vem det är som försvinner..."
"Men det borde inte spela någon roll. Det finns så oändligt många och om en försvinner, ja.. Det blir ju som ett sandkorn i en öken."
"Men inte för mig. Du är mitt sandkorn, och jag vill inte ha något annat sandkorn även om det finns massa andra."
Jag darrar på rösten för du har aldrig sagt något sånt här innan.
"Jag är ledsen..."
När du lyssnar på musik försvinner du bort, in i din egen lilla värld.
Jag vågar inte säga något, rädd att störa dig. Du ser så ledsen ut.
Jag är så rädd att förlora dig.
"Allt går åt helvete här, jag måste bort från den här stan."
"Jag hatar också den här stan. Man fastnar, som om man trampat på ett tuggummi på trottoaren och inte kommit loss."
"Man kommer inte loss. Man måste ta i med all kraft man har och skjuta ifrån med den andra foten."
"Och ändå räcker inte det till."
När det blir mörkt blir jag ännu räddare.
Jag krymper långt in i hörnet av min säng och gråter i fosterställning.
Du säger att du vill försvinna.
(Hur? Dö? Flytta?)
Tankarna äter upp mig inifrån och ut och jag orkar inte mera.
Du tittar ut och mumlar något ohörbart.
"Va?"
"Universum är fullt av själar och om en skulle försvinna, skulle det märkas?"
"Det beror ju på vem det är som försvinner..."
"Men det borde inte spela någon roll. Det finns så oändligt många och om en försvinner, ja.. Det blir ju som ett sandkorn i en öken."
"Men inte för mig. Du är mitt sandkorn, och jag vill inte ha något annat sandkorn även om det finns massa andra."
Jag darrar på rösten för du har aldrig sagt något sånt här innan.
"Jag är ledsen..."
När du lyssnar på musik försvinner du bort, in i din egen lilla värld.
Jag vågar inte säga något, rädd att störa dig. Du ser så ledsen ut.
Jag är så rädd att förlora dig.
"Allt går åt helvete här, jag måste bort från den här stan."
"Jag hatar också den här stan. Man fastnar, som om man trampat på ett tuggummi på trottoaren och inte kommit loss."
"Man kommer inte loss. Man måste ta i med all kraft man har och skjuta ifrån med den andra foten."
"Och ändå räcker inte det till."
När det blir mörkt blir jag ännu räddare.
Jag krymper långt in i hörnet av min säng och gråter i fosterställning.
Du säger att du vill försvinna.
(Hur? Dö? Flytta?)
Tankarna äter upp mig inifrån och ut och jag orkar inte mera.

.

/Jag är så sårbar och jag vet inte hur jag ska säga det. Slutet gör för ont i mig och det är allt jag kan se nu. Jag gråter och gråter men kan inte förklara varför, det bara blir så och jag vill så gärna berätta allt för dig. Men allt fastnar långt bak på tungan. Jag vet att allt är så himla fint och det tycker jag med. Det är inte dig jag tvivlar på, det är mig själv. Och vi vet båda att det vi har (vet inte vad jag ska säga om det ens) är jättebra. Men det är jag som är felet. Jag är inte värd det här./

14 år och helt lost.

20:20 Puss

min tröja luktar M och jag dör lite.
så himla fint allt är i kväll.

.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0