/Jag är så sårbar och jag vet inte hur jag ska säga det. Slutet gör för ont i mig och det är allt jag kan se nu. Jag gråter och gråter men kan inte förklara varför, det bara blir så och jag vill så gärna berätta allt för dig. Men allt fastnar långt bak på tungan. Jag vet att allt är så himla fint och det tycker jag med. Det är inte dig jag tvivlar på, det är mig själv. Och vi vet båda att det vi har (vet inte vad jag ska säga om det ens) är jättebra. Men det är jag som är felet. Jag är inte värd det här./

14 år och helt lost.