del två

Jag vaknar nästa morgon av att du pussar mig på kinden.
Hela natten grät jag, och du höll om mig.
Det är inte jag som är trasig egentligen.
Du pratar ju om att försvinna.
Vi går till parken, med de stora, gröna träden där vi alltid sitter.
Vi lyssnar på Lasse Lindh och kysser varandra. Då känns allt så lätt.
del två. (del ett finns här)
Jag vaknar nästa morgon av att du pussar mig på kinden.
Hela natten grät jag, och du höll om mig.
Det är inte jag som är trasig egentligen.
Du pratar ju om att försvinna.
Vi går till parken, med de stora, gröna träden där vi alltid sitter.
Vi lyssnar på Lasse Lindh och kysser varandra. Då känns allt så lätt.
Jag vill rädda dig från att falla, du snubblar hela tiden och det hugger till i mig när du svajar till.
Varenda vindpust får din magra kropp att tappa balansen.
Jag är rädd att du ska göra misstag som får mig att se svart och vitt.
När regnet föll den kvällen såg jag inte om du grät. Det såg ut så.
Dina ögon blev röda och du snörvlade. Kanske var det bara regnet.
Jag gör vad som helst för att få ditt liv att verka bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0