Försöker hela tiden tänka positivt och vara med optimistisk. Men när det blir mörkt och jag blir ensam med saknader jag inte kan styra eller ens förstå mig på. Även om jag vet varför och vet att det är lönlöst att ens försöka igen. Jag måste gå vidare, men hur? Även om jag hela tiden försöker hitta något annat att fokusera på och verkligen lägga ner min själ i så finns tankarna hela tiden.