Du stal min blick, du gick din egen väg.

Fördriver tiden med att lyssna på Kent. Låt tiden rinna iväg, jag behöver inte den här tiden.
----
I ett skitigt, nästintill rasat hus, står vi tätt intill och lyssnar till lokala band som spelar. Basen dunkar, och mitt hjärta lika hårt och fort. Jag känner dina läppar på mitt huvud, en puss. Jag skulle kunnat börja gråta. Men muren, muren den låter mig inte. Jag är så lycklig, jag undrar om jag är värd det här.
----
"Ser du något?" "Nej.." "Ställ dig framför mig" "Okej.." Och så dom där armar runt mig, och jag blir världens lyckligaste.
----

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0