-----

Och förändringarna påverkar allt det andra med. Det som alltid funnits, som inte är så självklart längre.

-----

Mörkare kvällar, tjockare tröjor och högre mur kring mitt hjärta. För man sänker bara sin gard om man känner sig älskad. Jag behöver någon som tar mig i handen när jag gräver ner mig i mina dyer som är stora svarta hål som aldrig slutar. Jag faller och faller. Orkar inte dra mig upp. Är maktlös och rädd. Svag och skör.

-----

Jag vet ju att jag inte borde välja vägen som går förbi ditt skåp. För det var flera år sedan det gjorde någon skillnad. Det betyder ingenting nu. Iallfall inte för dig. Kanske inte för mig heller, men ibland känns det så, i några minuter tills jag känner mig jättedum och försöker hitta på dåliga ursäkter för mitt beteende. Men jag antar att om jag en gång älskat dig, kommer det alltid finnas någonting kvar. (Känns det så för dig med?)

-----

Letar efter svar i resterna av det som var. Borde leta efter vägar i det som komma skall. Men så funkar inte min hjärna. Den gör allt tvärt om. När det gäller känslomässiga saker. Den fungerar mycket bra till att spara fakta, nödvändig och onödig.

------

Morrissey gör saker och ting lite lättare att ta sig igenom. Snåriga tankar som slutar i ett enda stort leende. För Morrissey är bäst. Helt jävla helvetes skit bra.