—

Det har inte varit en riktigt vår på två år. Våren som jag romantiserar så mycket och jag tycker verkligen att våren är den finaste årstiden. Precis som jag tycker att du är som vackrast just på våren. När får solen i ögonen och kisar. Så jag kan titta på dig utan att du ser. Och jag önskar att du kollade på mig, precis så länge som jag kollar på dig. Men det händer ju såklart inte, för vad vore ett liv där man fick allt man ville ha? Det kanske är såhär det ska vara. För det blir inte som i någon amerikansk romantisk film där vi båda två varit hemligt förälskade i varandra och sen på slutet så springer jag till din gate där ett plan ska ta dig hundratals mil bort och stoppar dig. Och om jag skulle göra det hade du åkt ändå.