---

Sakta tickar klockan och dagarna rusar iväg. Idag är det 49 dagat till Siesta och på fredag ska Ellika ha födelsedagsfest. Sen ska jag träffa min efterlängtade Julia och sen är det lov. Och livet rullar på, även om jag inte får några kyssar eller kramar så klarar jag mig. Jag är stark, och jag vet det. Det kommer någon ny, och det vet jag. För inget är egentligen seriöst när man är 14 och kär. För lågan slocknar. Och när elden falnar, men fortfarande glöder känner jag alltid att det kommer ta slut. Slutet gör ont i mig men det kommer en ny början och ännu fler slut.

--

Jag är vithårig och det känns bra. Det känns nytt. Det känns jag. Jag vill hitta mig själv igen efter all min vilsenhet och mitt trevande efter vad som gör mig lycklig. Och det är mina vänner och min familj. Och festivaler och konserter. Musiken och Håkans ord.

--

Jag och pappa ska spela in en låt. Den ska upp på spotify med. Det är så jäkla nervöst men jag hoppas att folk kanske uppskattar den jag är mer då. Kanske jag blir accepterad som jag är och inte behöver spela mer. Men jag har lärt mig, att man aldrig ska ha för stora förhoppningar.