Just our hands clasped so tight, waiting for the hint of a spark.

har sovit och vaknat om vart annat och lyssnat på min och martin fina spellista. känns så himla fint. och att jag snart ska till sjukhuset känns så himla fel. jag får iaf lugnande, vi hoppas att jag inte minns något. blackout.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0