13:36

vaknade klockan fyra, lyssnade på du och jag döden och ett kolikbarns bekännelser till klockan sex. jag kan inte sova men kent och håkan gör det bättre.
jag vill inte att lovet ska vara slut.





vid protesfabrikens stängsel, la du din hand på min axel
du sa att livet va något enkelt, men jag kunde inte hålla med dig.
på en betonglagd äng, stod vi
du bad mig ta kärlek lätt som en vind,
men jag va så ung och dumdristig
och tårar rann ner för min kind.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0