Tystnaden säger mer än tusen ord och tusen slag i magen. (Och gör tusen gånger ondare.)
Du och jag är som två författare som ska försöka enas om hur bokserien om oss ska sluta. Det går inte att kompromissa, för det hade inte blivit ett bra slut, inte för någon av oss. Jag vill att vi ska fortsätta kämpa och göra ett sista försök, medans du vill att det ska sluta med att vi pratar ut om allt som varit och sen går vi båda vidare och lever lyckliga liv. Varför kan vi inte bara sudda ut allt vi skrivit och sen skriva om allt? Börja en ny serie. Som både börjar och slutar lyckligt. Men då måste vi båda vara närvarande och verkligen försöka, som du själv sa. Men det enda som ekar mellan oss är tystnaden, den ekar tomt och gör ondare än ett slag i magen.
Jag lärde mig vad lurad betyder och hur ont det gör.
Fast egentligen vill jag ju bara ha dig.
Älskling.
Matilda är min lifesaver. "vi lovade varandra att bli något bättre
så med handen på brösten svor vi att allting
slår framåt"
så med handen på brösten svor vi att allting
slår framåt"
Bloggtips 2!
'Klickar ni på bilden här ovanför kommer ni in på en av mina favoritbloggar. Fylld med fina bilder och fina ord som sätter ord på saker jag själv inte kan sätta ord på. Värd mer än ett besök!And right now I wish I could follow you.
Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig, lämna dig, va med dig eller rent av skada dig. För du om någon borde förstå att man inte gör såhär mot mig. (Melissa Horn och First Aid Kit blir min räddning.)
.
Hur kan någon vilja göra dig illa? Världens finaste. Du har en sådan kontroll över mig, jag följer dina spår och torkar upp din skit om du ber mig. Kanske är det farligt för mig, men det är i princip allt. Man får cancer utav sol och om du äter för mycket dör du, om du äter för lite dör du. Så detta kan nog inte vara så farligt? Det är bara mitt hjärta som kan ta lite skada, men det är du värd. Det är det minsta jag kan göra.
.
Hur kan man vara fin även när man har näsblod och är sjuk. Jag förstår inte. Kanske är det för att allt du gör är vackert för mig. Önskar att du tyckte likadant om mig. (Men då måste man ju vara vacker.)
När blev kärlek så svårt att få?
Madness will finally defeat me.
Vaknar med solen i ögonen, mellan skrynkliga och svala lakan. Får för mig att du ligger bredvid, vänder mig om för att röra vid din kind, men det enda som ligger bredvid mig är en kall, tom kudde. Vänder mig om och försöker somna om, nästa gång jag vaknar kanske du är där, på den tomma, kalla kudden.
--
If you fall hard, I fall harder.
"När jag inser sanningen har jag i princip bara inbillat mig att jag älskade alla andra jag var tillsammans med, det är dig jag verkligen har älskat."
---
Detta får mig att vilja kämpa.
Snälla 2012, bli som jag önskar. (Alltså som nedan.)
Feliz navidad!
Min önskelista till jul. Längtar så mycket nu. Har tänt ljus och lyssnar på den här spellistan.
Här vill jag varken leva eller dö.
Det svider till i magen, det bekanta suget. Som alltid när du är i närheten. Du, med mjuka händer, leverfläcken på halsen, len hud och mjukt hår. Kommer jag någonsin glömma det? Hur du känns. Hur du luktar. Hur du ler. Och hur ont det gjorde, när du inte behövde mig. När vi blev du & jag.
Till L. (En början till ett slut)
Jag klandrar inte dig för att inte ha velat ha mig.
Det kan jag förstå. Jag förstår inte hur du kunde vilja röra mig.
Säga att jag var vacker när jag vaknat och haft bråkiga simskolebarn.
Du kanske inte menade det? Kanske bara ville ha ett tidsfördriv.
Och det känns rent ut sagt förjävligt och jag känner mig äcklig.
Uttnyttjad och naiv. Som vanligt.
Reser utomlands, festar, solar och någonstans där i mellan,
glömmer du bort att jag saknar dig hemma i Sverige.
Skriver inte. Säger inte varför du inte hör av dig.
Svarar inte när jag säger att jag saknar dig.
Det är frånvaron utan någon förklaring som värker om natten.
Skaver och river.
Och jag förtjänar bättre. OCh du har en ful tattuering.
Menlös och helt opersonlig.
I praise the day that brings you pain.
Jag klandrar inte dig för att inte ha velat ha mig.
Det kan jag förstå. Jag förstår inte hur du kunde vilja röra mig.
Säga att jag var vacker när jag vaknat och haft bråkiga simskolebarn.
Du kanske inte menade det? Kanske bara ville ha ett tidsfördriv.
Och det känns rent ut sagt förjävligt och jag känner mig äcklig.
Uttnyttjad och naiv. Som vanligt.
Reser utomlands, festar, solar och någonstans där i mellan,
glömmer du bort att jag saknar dig hemma i Sverige.
Skriver inte. Säger inte varför du inte hör av dig.
Svarar inte när jag säger att jag saknar dig.
Det är frånvaron utan någon förklaring som värker om natten.
Skaver och river.
Och jag förtjänar bättre. Och du har en ful tattuering.
Menlös och helt opersonlig.
I praise the day that brings you pain.
Can I?
Våra hjärtan slog lika hårda slag.
Morgonen är min. Bara min, min tid att få mina tankar lite lugnare innan jag ska möta resten av världen. Stänga av känslorna och försöka att le. Det har blivit lättare att låtsas, och jag tror att jag har lurat mig själv till att bli lycklig igen. Om man bara låtsas tillräckligt länge.
--
De är bara ett virrvarr av minnen nu, men de små sakerna jag kommer ihåg är tydliga. Kommer ihåg hur mina tårar sakta rann ner och gjorde allt salt. Hur du pussade bort dem. Att du sa åt mig att aldrig mer säga förlåt. Våra långa nätter med Kent som bakgrundsmusik. Våra kalla promenader i snön. Dina kramar. Din tröst. Och jag kommer aldrig förstå hur du klarade av min olycklighet och mina tårar. Jag har försökt, och jag försöker igen.
--
L.I.F.E.G.O.E.S.O.N
I morgon ska jag till Liseberg, och det känns helt okej att jag inte är där ikväll. Håkan är världens bästa men jag har fått en stor Håkandos det här året redan. Det känns inte så mycket. Matilda ringde innan, det var fint. Jag vet vilken dy hon varit i spelade de då. Och så hörde jag Matildas ljuva skrik.
Oh no, you're not sorry, no you're not.
Hej, allt är galet och jag mår bajs och gör bara smulpajs deg. Ska äta det sen och dämpa ångesten. Puss.
Jag vaknade en morgon från en dröm jag hade, och jag drömde att jag kunde sjunga, men det kan jag inte.
we♥it.
Nobody wants my love, nobody needs my love.
I am an asphalt flower breaking free, but you keep stopping me. Release me.
Du vet ingenting om mig, jag vet ingenting om dig.
Även om det är kämpigt i början så klarar vi det. Vi måste kämpa för det vi vill och det vi känner. Den här gången ska jag inte ge upp förens jag gjort allt som går att göra.
