Här vill jag varken leva eller dö.

Det svider till i magen, det bekanta suget. Som alltid när du är i närheten. Du, med mjuka händer, leverfläcken på halsen, len hud och mjukt hår. Kommer jag någonsin glömma det? Hur du känns. Hur du luktar. Hur du ler. Och hur ont det gjorde, när du inte behövde mig. När vi blev du & jag.

Ush,fina människa.Jag lider med dig.Jag hatar killar och deras kontrollbehov.Att de alltid ska bära allas tjejers hjärtan i bakfickan och ta upp det när de känner att de behöver en aningens tröst....



Men jag måste även säga att jag blev ganska superglad av att din kompis hade tipsat min blogg till dig,krama och hälsa henne från mig.

Höstkramar.

sv: du får spara pengar nu så du kan se honom nästa gång han kommer!!

Åh,såbra.

Jag hoppas allt är bra med dig,och att du kan dämpa kärlekssorgerna inågot ibland,

kram på dig fina.