Kaos i mitt hjärnsystem och jag kan inte sätta ord på vad som känns längre. Det är bara tårar och hjärtklappning innan jag ska sova. Som att kroppen vant sig vid att ständigt vara flackande och på flykt. Och någon gång, inom en snar framtid ska jag fråga frågorna som bara ligger och gnager i mig nu. Få ro i mig. Ärliga svar som antagligen kommer svida mer än något annat. Men då får jag ett svar och slipper undra. Få svar på min hypotes. Vad blir slutsatsen? Jag vet inte. Jag hoppas att jag klarar mig levande ur allt.