Who drove you to it?
Är trött och utmattad men fortsätter i samma tempo. Väntar på dig, att du ska höra av dig. Säga det som behöver sägas. Jag ska vända sida, till ett nytt kapitel ännu en gång. Börja om och det känns inte ens. Det känns som rutin. Tyvärr.
I PRAISE THE DAY THAT BRINGS YOU PAIN.
-----
När det närmar sig höst och livet blir lite mer som i sångerna.
Blir alltid sådär vemodig när saker förändras. Förändringar är lustiga och jag försöker verkligen anpassa mig. Och jag tror jag lyckas nu, jag tror jag accepteras, även om jag är precis så som jag vill. För alla mognar. Inser att kläder eller musiksmak inte är allt. Att jag faktiskt är precis som er, fast ändå inte. Jag tycker om er. Ni är fina, och så mycket bättre än jag tyckt innan. Jag hade också fördomar.
-----
Och förändringarna påverkar allt det andra med. Det som alltid funnits, som inte är så självklart längre.
-----
Mörkare kvällar, tjockare tröjor och högre mur kring mitt hjärta. För man sänker bara sin gard om man känner sig älskad. Jag behöver någon som tar mig i handen när jag gräver ner mig i mina dyer som är stora svarta hål som aldrig slutar. Jag faller och faller. Orkar inte dra mig upp. Är maktlös och rädd. Svag och skör.
-----
Jag vet ju att jag inte borde välja vägen som går förbi ditt skåp. För det var flera år sedan det gjorde någon skillnad. Det betyder ingenting nu. Iallfall inte för dig. Kanske inte för mig heller, men ibland känns det så, i några minuter tills jag känner mig jättedum och försöker hitta på dåliga ursäkter för mitt beteende. Men jag antar att om jag en gång älskat dig, kommer det alltid finnas någonting kvar. (Känns det så för dig med?)
-----
Letar efter svar i resterna av det som var. Borde leta efter vägar i det som komma skall. Men så funkar inte min hjärna. Den gör allt tvärt om. När det gäller känslomässiga saker. Den fungerar mycket bra till att spara fakta, nödvändig och onödig.
------
Morrissey gör saker och ting lite lättare att ta sig igenom. Snåriga tankar som slutar i ett enda stort leende. För Morrissey är bäst. Helt jävla helvetes skit bra.
It's like nothing in this world ever sleeps.
När mitt hjärta värker om nätterna förbannar jag mig själv, för att jag lät dig förstöra mig. För det fanns aldrig något vi, aldrig något fint handhållande i höstkylan. För efter din långalånga resa bort så var du, borta. Fast ändå så nära. Så himla nära. Oh gud det gör så ont att något så nära kan va så långt bort. Vill skriva ner allt jag känner och skicka det till dig. Eller tillochmed säga det till dig, bara sådär. För då måste du svara, jag får se dig och kanske till och med känna på dig. På din kind. Fast inte sådär fint, utan handflatan mot din kind, snabbt, hårt och rakt. Då vet du, och jag vet att jag fick det jag ville ha sagt sagt. Och då kan jag få känna mig lite överlägsen ändå. Fast jag inte är det. Även fast du krossade mig under din fot.
But that girl had so much love, she wanted to kiss you all the time.
I am hated for loving.
Ångestattacker, skolböcker och alldeles för mycket känslor som vill ut. Beslutsångest och ånger över saker man inte borde gjort och saker man borde gjort. Allt blir fel och jag känner mig mer fel än någonsin. Förlorar allt känns det som, det rinner ut i sanden och försvinner. Jag vet att man inte ska klaga men jag är mest missnöjd med hur jag är så korkad och fel och LAT. Allt rinner ur händerna på mig och jag kan inte behålla någonting.
I look at traffic lights.
Tycker det är skönt med vardag och träningsvärk. Till och med skolan känns bra, sista året i grundskolan för att sedan gå på sitt drömgymnasium och slippa Hässleholm. Och träna och plugga och bara ha fullt upp med jobb och utbildningar, det är fint det med. För då slipper jag döda tiden genom att tänka och sova.
Men sanningen bakom ridån är nåt jag ibland ser.
Ett tidsfördriv att dö för.
pick your artist: Lars Winnerbäck.
are you male or female: fröken svår.
describe yourself: lycklig och förvånad.
how do you feel about yourself: jag får liksom ingen ordning.
describe where you currently live: en tätort på en slätt.
if you could go anywhere, where would you go: över gränsen.
your favorite form of transportation: med bussen från stan.
your best friend is: ett sällsynt exemplar.
favorite time of day: under månen.
if your life was a tv show, what would it be called?: sagan om en fantasi.
what is life to you: inte för kärlekens skull.
what is the best advice you have to give: tanken som räknas.
if you could change your name, what would it be: mareld.
your favorite food is: julgröten.
thought for the day: höst på min planet.
how i would like to die: på en vårdag i november.
my motto: mamma är säkert nöjd.
Är trött och slö efter träningen, därav den här roliga listan. Ska läsa min Cosmopolitan nu och bli redo för skolan imorrn, har iallafall fått min fina kalender med bilder nu.
Oh no, you're not sorry, no you're not.
Hej, allt är galet och jag mår bajs och gör bara smulpajs deg. Ska äta det sen och dämpa ångesten. Puss.
Tonight I have to leave it.
Reaching forward.
Snygg såhär på förmiddagen. Kristian Anttila var superfint, bara han och hans gitarr och han delade ut frukt till folk och allt var så mysigt. Partaj med Bossfight och Dunderpatrullen ikväll. Kommer bli en historisk kväll.
Någon har visat sig gå ungefär samma snirkliga, dunkla väg, i Hjärter Dams labyrinter.
Bilder från i somras när vi var på Kiviks marknad. Nu känns det mest som höst och jag blir sådär beroende av Winnerbäcks fina låtar som är så himla fina. Och så dricker jag te igen. Det känns helt okej att det blir en tidig höst, för då kan jag gömma mig bakom stickade halsdukar och tröjor. Gömma mig själv och försvinna in i mig själv.
när han kysser hennes bleka vinterskinn. Hjärter Dam, nu är han Din!
Inatt var det någon som lyssnade till hennes snåriga ord och fördjupade tankar om livet.
Ungefär vad min dag haft att erbjuda. Snåriga tankar, fördjupade ord och poesi i mina sår och allt annat fint Lasse sjunger om, som inte är alls lika fint när det drabbar ens egen hjärna. Jag är nog den här stans Fröken Svår. För det var ju det du kallade mig. Eller Hjärter Dam. Jag saknar nog dig ändå.
Jag vaknade en morgon från en dröm jag hade, och jag drömde att jag kunde sjunga, men det kan jag inte.
we♥it.
Jag bidar tiden och det kommer ta tid.
Woop, woop! Så det kan gå.
.
För att demonstrera hur bra jag är, om det jag skrev här nedanför. HAHAAH. Alltså, det är ju såklart inte kul att det är kravaller i London och Birmingham men Morrissey har iallafall skrivit en låt om det några år tidigare. Praktiskt.
Nobody wants my love, nobody needs my love.
♦♦♦♦
I will always be your soldier.
I am an asphalt flower breaking free, but you keep stopping me. Release me.
Have'nt have a dream in a long time.
Jag vill inte förstöras igen, krossas under dina fötter och bli sådär hemskt ledsen. Jag orkar inte med en till hemsk höst, en hemsk vinter som sedan ska övergå turbulent till en sommar.
—
Det har inte varit en riktigt vår på två år. Våren som jag romantiserar så mycket och jag tycker verkligen att våren är den finaste årstiden. Precis som jag tycker att du är som vackrast just på våren. När får solen i ögonen och kisar. Så jag kan titta på dig utan att du ser. Och jag önskar att du kollade på mig, precis så länge som jag kollar på dig. Men det händer ju såklart inte, för vad vore ett liv där man fick allt man ville ha? Det kanske är såhär det ska vara. För det blir inte som i någon amerikansk romantisk film där vi båda två varit hemligt förälskade i varandra och sen på slutet så springer jag till din gate där ett plan ska ta dig hundratals mil bort och stoppar dig. Och om jag skulle göra det hade du åkt ändå.
Det finns inga vinnare i en lek för två.
När dom har fest så är du alltid bjuden.
My own unicorn kommer hit idag, och så ska vi fota och lite sådär. Har saknat henne och hon ska få sin en månads försenade födelsedagspresent.
Sånt som gör en så himla glad.
No subtle man, came to my town.
Två av sakerna jag inhandlande idag. Shortsen blir inte alls bra på bild.
Who could love me I am out of my mind.
Visst händer det, jag tänker på dig ibland.
Problemet är att jag inte förtjänar det. Att jag inte hör hemma någonstans. För jag har en tendens att alltid få folk att bli fästa vid mig, och jag lika fästa vid dem, men sen dör allt. Jag maler sönder all kärlek som någonsin kommer i närheten av mig. Tjatar sönder den och överanalyserar. Visst är det lätt att vara efterklok, men kan man någon gång få vara bara klok. Att tänka sig för. Det hade jag gärna velat vara.
(Och jag har en tendens att få allt att verkar hemskt och väldigt klychigt. Borde inte skriva detta här överhuvudtaget, men det är ändå inte många som läser det så det får vara kvar här. På den här bloggen. Låter som att man ristar in det i sten och ställer ut den, men detta är nummer och streck i något konstigt system. Totalt meningslöst och väldigt konstigt.)
People here in your neighbourhood act real cool but they dance no good.
Matilda är så himla fin.
Håkan + The Ark 2.
Nog den bästa konserten jag varit på. Ola Salo sa så fina saker om att gå sin egen väg och vara den man är. Och det får mig att vilja skrika ut till alla i Hässleholm att jag varken vill, tänker eller ska bli som dom. Att jag vill vara mig själv utan att folk ska tycka att man är en idiot, för It takes a fool to remain sane. Håkan var lika fin som alltid, Håkan är ju Håkan.
Säkert + The Ark 1.
Calleth you, cometh I.
Imorrn ska jag se The Ark, Håkan och Säkert, samma kväll. Gaaaaalet bra! Ellen som sällskap gör bara saken tusen gånger bättre!
Ingenting kvar mer än ett rostigt svärd som hugger och vrider sig i mitt bröst.
Who would take my word of anything these days? I have failed so many times saying I'm gonna change.
Jag vet vad han heter, jag står med ett gevär, jag ska spendera mitt liv med och ta tillbaka allt som är ditt.
Testade mitt nya objektiv igår, lite knepigt men min syster är så fin och ställer upp och står ut. Vacker är hon med. Börja känna mig som en storasyster nu, på riktigt, när man inte vill att något hemskt ska hända sin syster och vill skydda henne från allt ont man själv haft och allt dumt man gjort. Skydda henne från idioter som sårar och folk man inte ska lita på. Hoppas hon inte är lika naiv som jag.
Det skulle va så lätt för mig och säga att jag inte hitta hem, men det gör jag, tror jag.
Jag ser allt svart på vitt, alltid missnöjd med nått.
Lite blandat från min mobil den senaste månaden. Klippte mig idag. Kooort.
